En hälsning från biskop Martin Modéus

Ibland sägs det att vi svenskar är naturdyrkare. Instinktivt vill vi vara ute i skog och skärgård – naturen är en läkande miljö. Här får vi vila, vederkvickas och hämta nya krafter. Enligt en svensk studie som kom ut häromåret kan naturunderstödd terapi hjälpa vid flera olika sjukdomstillstånd. Stressen minskar, lugnet infinner sig – kroppens helande börjar.

Vid flera tillfällen tog Jesus naturen till hjälp när han ville få plats för bön och eftertanke. Påfallande ofta kan vi läsa i Bibeln om hur han drog sig undan. Ibland vandrade han upp på något högt berg, och det hände att han gav sig ut på sjön i en båt. Platser som är lämpliga för att vila är ofta också lämpliga för att be. Och tvärtom.

Det är inte svårt att själv sätta igång och be, helt spontant, ute i naturen. Närmast omedvetet går mångas tankar till Gud när vi omges av allt detta levande och vackra.

På något sätt känns det självklart att Capella Ecumenica sedan 50 år ligger som det gör, på Västra Gärsholmen i S:t Anna skärgård, mitt i denna bedövande skönhet. Naturen frågar inte efter inträdesbiljett. Det gör inte kyrkan heller. Såväl naturen som kyrkan är en Guds gåva till oss människor, en plats där livsrymderna öppnas.

Kyrkan, liksom naturen, ger människorna ny styrka och nytt livsmod. I glada tider och i svåra finns kyrkan där.

Om vi läser evangelierna i Bibeln är det ganska tydligt vad Jesus ägnar sig åt: han predikar om Guds rike av glädje och förlåtelse, och han helar sjuka. Skapelse och helande är Guds båda händer och de utför samma verk.

Därför finns kyrkan – liksom naturen – överallt. På platser i Sverige där mycket annat försvunnit är kyrkan kvar. Öppen, inbjudande – en plats där det går bra att slå sig ner en stund – stanna länge eller kort tid.

Jag hoppas att du ska finna kapellet vara en god plats. Varmt välkommen!

Martin +